» Svar på kommentar!

Re; Hej! Åh tack, vad glad jag blir! Och tvärtom, jag älskar att få hjälpa till och svara på frågor! Fråga gäärna på! :)
Okej, så ja, ryktena är helt sanna. Min pojkvän och jag fick absolut inte vara inne på varandras rum med stängd dörr, inte heller fick vi vara hemma hos varandra ensamma, dvs utan föräldrar. Och vi fick ABSOLUT inte sova över. De sista månaderna fick vi inte heller ha kroppskontakt, hemma hos mig iaf. Dvs inte ens hålla handen eller kramas. Japp. Min värdmamma tyckte att det gjorde henne obekväm att vi kramades så mycket, så det slutade med nolltolerans istället. Så ja, dejtande är extremt annorlunda i USA, jämförandes med Sverige. Det absolut jobbigaste var alla regler, att man aldrig riktigt kunde vara avslappnad eller behandlad som en vuxen. Trots att vi båda lixom var 18. Typ allt det jag precis skrev, och att man inte fick kyssas i skolan. Massa sånt. Amerikaner är generellt (enligt svenska mått) väldigt pryda, och som svensk var det en rejäl omställning. Det var så konstigt att folk blev sura om de såg ung kärlek. I Sverige prisas det ju! Kärlek är ju bäst, i alla dess former, eller va?
Sen när det kommer till själva dejtandet är det ju ganska stor skillnad på hur det går till i allmänhet; typ att i Sverige kan man "vara på g" eller bara "hänga" i flera månader innnan man blir officiella, medan i USA (i alla fall på tonåringnivå) blir folk typ skitförvånade om man inte är officiella inom en vecka efter att man börjat hänga/vara på g/kysst varandra/whatever. Haha, vi tog 3 veckor på oss och ingen fattade någonting. Sen beror det säkert jättemycket på var i USA man är osv, storstäder vs småstäder, allt sånt. Allt jag säger utgår ju ifrån en stad på 10,000 pers i CA.
 
Hoppas det duger som svar, om du har fler frågor, bara fråga på!!
 

» lola: den fria kaninen

Re;  Lola tror att hon är en hund. Så, ja. Hon skuttar fritt, helt lössläppt var hon vill. Under natten brukar vi stänga in henne eftersom att hon är 8 år nu, och ibland får hon för sig att sätta sig i soffan och när det blir sådär jättemysigt kan man råka kissa på sig lite. Det händer inte jätteofta men better safe than sorry. Det är dock jättemysigt att ha henne lös för när vi sitter och tittar på tv i soffan kommer hon alltid och hoppar upp och sätter sig med oss. Hon älskar sällskap lika mycket som vi.

» Re;


Svar: du, ja och ja ;););)

» frågor om USA

 
Hej Hannah! Självklart kan jag svara på lite frågor, my pleasure!
Innan jag åkte var det absolut inte planerat att skaffa ett förhållande! Inte ett seriöst i all fall... Så på ett sätt kan man väl säga ja, för jag ville ju ha den där riktiga high school experiencen med typ en "captain of the -- team" osv, och det fick jag ju haha. Men det var inte förrän jag verkligen lärde känna Alex som jag insåg att jag ville ha mer och att han inte bara skulle vara temporär.
Nej, jag hade inte jobb i USA. Det är otroligt svårt att få lov till det, man måste ha ett speciellt visum med tillåtelse, som är näst intill omöjligt att få. Dessutom åkte jag med en organisation och deras regler säger också nej.
Ja, jag gick sista året; senior year. Hur var det? Obeskrivligt underbart. Läs igenom det senaste året på min blogg bara ;) Eftersom att jag fick ta studenten på riktigt var jag tvungen att läsa vissa ämnen som US government & history samt engelska, men utöver det fick jag läsa precis vad jag ville, så då valde jag bild, kör och foto. Mina lärare var både bra och dåliga, det är faktiskt svårt att jämföra med svenska lärare då skolsystemen är så fruktansvärt olika. Men ja, jag hade bra lärare, faktiskt. De flesta iaf. Vissa helt underbara, typ min körlärare och min bild- och fotolärare. Kanske hade mer att göra med faktumet att jag älskade de ämnena. Haha. Vad vet jag. Hursomhelst, tillbaka till väljandet av ämnen. I många utbytesstudenters fall får man inte ta studenten alls, och då spelar det ingen roll vilka ämnen man väljer. För vissa räknas året och då måste de läsa samma som de hade läst hemma - i Sverige räknas det inte, därför är jag ett år efter och ska nu ta studenten för andra gången.
Min familj var bättre än bäst. Jag hade en mamma som jag alltid bodde med, en pappa som bodde hemma ibland pga hans jobb, och två syskon, men varken av dem bodde hemma. Den ena bodde långt borta uppe i Washington så henne träffade jag väldigt sällan, och den andra bodde väldigt nära, i ett samhälle ca 20 min i bil bort, så honom (och hans sambo) såg jag ofta. Utöver det hade vi två hundar som alltid var hemma - tur det! Jag trivdes hur bra som helst, de blev verkligen som en andra familj, och ja vi har fortfarande kontakt. Såg senast mina värdföräldrar i oktober när jag var där och hälsade på! Alex och jag åt middag hos dem och det kändes som att jag aldrig hade lämnat dem.
Det var jättelätt för mig att skaffa vänner; dels för att jag alltid har lätt för det, oavsett var jag är, och för att jag är väldigt utåtriktad och vänlig, men också i och med att alla utbytesstudenter var avgudade på min skola. Jag var den enda från Norra Europa vilket gjorde mig lite ännu mer speciell. Jag fick alldeles enormt mycket frågor om Sverige. När jag berättade om hur vi har det här i skolan, utanför osv, allt, slutade det nästan alltid med "Awww, I wish I lived in Sweden..."
Jag åkte med AFS och det kostade ca 100 000 SEK. Needless to say, jag har världens bästa föräldrar som hjälpte mig med detta livsäventyr som jag kommer att vara för evigt tacksam för.
 
Och tack så mycket! Det tycker jag med hihi, han är trots allt my person. (grey's reference för er som inte fattar ;-))
 
Kastar in en bild från exakt ett år sen, när jag var på vattenpolo tournament!

» svar på kommentar

 
Re; Hej Amanda! Vad tråkigt att höra, men jag hoppas jag kan hjälpa till. :)
Dessvärre låter det utifrån vad du berättat som att det bara var ett ligg.. Skenet kan väldigt ofta bedra. Något som ofta kan hända är att killar inte tänker när de ger sig in i nåt (som att ni höll på ett tag innan) och när det väl börjar bli seriöst (som att ha sex) kommer verkligheten som ett kast i ansiktet, vilket i sin tur kan leda till att de kanske bryter av vad det nu är ni delar av en hel radda olika anledningar. Det kan vara allt från ren osäkerhet till ett plötsligt inseende att det bara inte är rätt. Med andra ord är det mycket möjligt att han skulle ha "gått igenoom så mycket för ett ligg", men förmodligen utan the intention att bara get laid, om du förstår vad jag menar.
Det är inte lätt att tyda sånt där. Jag har själv varit där, dejtat en kille och så fort vi började prata om att göra det lite mer seriöst blev han mer och mer avlägsen till han försvann utan förvarning ur mitt liv. Det var skitjobbigt, vet man inte vad man har gjort för fel går man ju och klandrar sig själv och undrar vad man skulle kunna gjort annorlunda, osv osv, men i själva verket är det oftast inte ens eget fel. Jag säger absolut inte att det alltid är killars fel, men det är mycket möjligt och det vore inte första gången något sådant har hänt.
Oavsett spelar det faktiskt ingen roll. Blir man övergiven på ett sånt sätt förtjänar personen i fråga en inte ändå, och det får man inte glömma! Det är väldigt bra att du redan har kommit så långt att du insett att det var för det bästa, för det gör det hela mycket lättare. Här kommer några konkreta tips på hur du kan börja gå vidare.
- Tänk bara på alla situationer då ålderskillnaden hade blivit ett problem (resa, plugga, jobba, bo, barn osv).
- Keep yourself occupied - ha saker att göra hela tiden och gör dem helst med sällskap. Sitt aldrig och slöa, för då är det så lätt att tankarna vadnrar iväg. Gå på promenader, gå och träna, gå på bio, gå på fest, gå ut, gå till biblioteket eller ett café och plugga, vad som helst!
- Unna dig själv vad du vill ha.
- Undvik rom-coms, gulliga bilder på andra par osv osv. Du behöver inte bli påmind om det som inte blev.
- Och när du är redo, börja flörta igen. Man kan bli förvånad hur fort en ny crush can svansa sig in i ens liv. :)
 
Hoppas det här hjälpte kanske lite grann iaf! Kramkram

» Fråga




» kommentarer

Re; Jag kommer att börja med ett sabbatsår på vilket jag förhoppningsvis kommer flytta till Kina och kanske dessutom voluntärarbeta i Taizé. Efter det vill jag börja plugga, och förhoppningsvis börja på LU och plugga språk/kommunikation för att sedan göra ett till utbyte, förhoppningsis i California!
 
 Re; Alltså, överallt. Jag vill se hela världen! Först och främst vill jag se Sydamerika, för då har jag varit på alla kontinenter (förutom Antartkis men jag tycker faktiskt inte riktigt att det räknas), och sen vill jag börja utforska tropiska öar i Centralamerika och Oceanien.

 

» Svar på tal




» Respons ang. liknelse till PH-Saga

Obs skulle publicera detta inlägg innan jag åkte till Italien men hann aldrig :-)
Re; Nämen. Tack.. tror jag?
Okej det här börjar bli rent av knäppt. Själv ser jag absolut ingen likhet, jag menar visst, vi har samma glajjor men annars... haha. Men inte bara är det den här kommentaren ovan som har påstått att Saga från PH och jag skulle vara lika varandra, utan fleera av mina vänner, både gamla och nya, och dessutom främlingar på klubben har sagt detsamma. Håller ni med eller ser ni inte "likheten", som jag?
 
http://cdn03.nyheter24.se/893cec5e0802021d01/2014/09/02/988924/sze134e5.jpg

» re; alex

Re; Jaa han går i skolan, på college - vi tog ju studenten i våras tillsammans. :)

» re; mitt byte till KG

Re; Franska är egentligen fortfarande den enda skolan som uppfyller mina utbildningsmässiga krav, i och med just franskundervisningen. Jag brukade tro att det bara var själva utbildningen som spelade roll, att ens psykiska hälsa och den social dynamiken inte spelade roll så länge man fick rätt utbildning - att man kunde sätta sina känslor och sitt välmående på hold medan man pluggade.
Jag trivdes jättebra på Franska i ettan, men i tvåan var det ett levande helvete. Jag vantrivdes i min klass och mådde verkligen otroligt dåligt psykiskt. Jag tänkte hela tiden att det inte spelade någon roll, för jag fick ju läsa min universitetsfranska. Misstolka mig inte nu, jag hade bra vänner. Det är klart att det finns underbara, fina människor på Franska. Men även många falska, som kan få en att må skit och tvivla på sig själv, tro att det är något fel på en.
Åh juste, jag har dessutom alltid gått på små skolor och trott att det är det jag gillar, för jag har ju inte sett något annat. Men sen kom USA, och då ändrades allt.
I Morro Bay gick jag på en stor skola (den klassades liten där, men i Sverige hade den klassats stor; ca 1000 elever), där jag dessutom hade det helt underbart i det sociala aspektet. Jag insåg att plugget inte är allt som spelar roll, och att jag behövde börja ta bättre hand om mig själv.
I Kalifornien var det ingen som brydde sig om nåt. Som jag redan har berättat för er, kom ju folk till skolan i pyjamas, mjukisbyxor, sockor i sandaler och framförallt; inget smink. Ingen brydde sig lixom om någonting, folk rökte på och var glada, det fanns inget drama och popularitet var inte en issue. Jag tänkte tillbaka på min tid på Franska, där det ständigt var statuskåthet i luften, att kalla det en ytlig atmosfär är en underdrift. Jag minns att jag kände mig otroligt obekväm i mitt naturliga ansikte där, till exempel. De få dagar jag inte sminkade mig kände jag mig verkligen ful. Och jag tror inte jag var ensam om det.
I februari började jag tänka på hur det skulle vara att komma tillbaka, och det började nästan likna en mardröm. Skulle man behöva börja bry sig igen? Sminka sig och stressa över sina klädval och sociala tillställningar? Nä, jag orkade inte mer. Jag ville behålla mitt nyinförskaffade, underbara sinnestillsånd i att bry mig om saker som faktiskt spelar roll och inte lägga all min fokus på ytligt.
KG har nästan exakt samma kursplan som Franska, ligger väldigt nära min lägenhet, har bra rykte, erbjuder alla kurser jag vill läsa och är en stor skola, som jag upptäckt att jag trivdes mycket bättre i.
 
Jag kommer alltid minnas min tid på Franska i ettan som helt underbar, jag hade så jävla kul. Men jag är jävligt glad över att jag går Kungsholmen nu.

» comments

Re; Kungsholmens Gymnasium! Power to the puuugs
Re; Men åh tack, det där gjorde min dag!

» svar på kommentar

Re; Åh tack! Mitt är faktiskt naturligt, det är bara Californiasolen som har blekt det lite, hehe. Hoppas du lyckas!

» svar på varför jag inte bär mascara

Re; Hej på dig! Tackar som frågar, och så här är det: i Kalifornien var det knappt någon som ansträngde sitt utseende i skolan; man gick omkring i mjukisbyxor, oversize fula tjocktröjor, sockor i sandaler, you name it. Det säger sig nästan självt att det knappt var någon som sminkade sig. Jag klassades "uppklädd" hela hösten då jag bar, enligt mig, mina vardagliga outfits jag många gånger bar i skolan i Sverige, men enligt dem, ovanligt fina kläder. Ganska snabbt anpassade man sig lite då jag märkte att det verkligen inte var någon som brydde sig, och det var så otroligt skönt att då och då kunna gå till skolan i en outfit som kanske inte var så snygg och matchande, men något otroligt bekväm.
     Strax innan vintern hakade jag även på inget-smink trenden, och det var många anledningar till detta. Jag speladevattenpolo och sen simmade, och i och med det var det mycket mer praktiskt, jag kunde även vakna senare på morgonarna (när jag dessutom redan gick upp löjligt tidigt för att få skjuts med grannarna), klia mig i ögonen, jag slapp både sminka och sminka av mig; det finns oändliga underbara anledningar! Och bäst av allt; jag har äntligen blivit ordentligt bekväm i mitt naturliga utseende, och som körsbär på glassen föredrar min pojkvän det över mitt sminkade jag.
     Så kort och gott; jag känner mig äntligen riktigt bekväm i hur jag ser ut och gillar mitt utseende utan ögonsmink och det är mycker mer praktiskt. Jag är väldigt pro-no makeup overall, det är ju dessutom såå bra för huden. Och juste, jag hade även en sorts inflammation i mitt ögonlock för några veckor sen, hade faktiskt tänkt sminka mig till skolstarten men kunde inte då pga det. Är dock jävligt glad att jag inte gjorde det, för det har stärkt mitt självförtroende i mitt naturliga utseende ännu mer - jag har nu en hel klass av människor som aldrig har sett mig i mascara eller annat ögonsmink och det känns helt underbart.
Så jag uppmuntrar er alla; låt anisktet få andas och vila, och embrace era naturliga, vackra ansikten :)
 
Puss puss gosisar

» svar på kommentar

Re; Den kallas Maragaretaflätor och det finns två sätt jag brukar göra; idag gjorde jag bara två vanliga flätor på varsin sida, vek upp dem i mitten och satte fast med hårnålar. Annars brukar jag göra inbakade flätor nerifrån och upp och samma sak där; sätt fast med hårnålar!
 
 
 

» kommentarer

Re; Han var på landet med pappa, de stannade längre än mamma och jag :)
Re; Tack för all support, fina läsare. Vi har inte bestämt oss än men det betyder mycket att ni verkar bry er så mycket och stöttar oss. Puss på er!

» frågor om distansförhållande

Re; Vi har inte kommit fram till om vi ska köra distans eller inte än, men vi har bestämt att vänta till skolan och jobbet har kommit igång ordentligt för attt se hur jobbigt det blir... Det är oavsett en väldigt svår sits, jag vill ju inte ge upp det bästa jag haft utan att ens försöka, men samtidigt vet jag att det kommer bli ofattbart svårt.

» kommentarer

Re; Åh tack fina du!
 
Re; Jag veet,, kanske när vi kommer hem från landet ju!
 

» re;

Re; Han åker den 15e augusti.
 
 

» comment

Re; Åh tack fina du!

Past entries