» fråga från anonym om långdistans

För någon vecka sen fick jag en kommentar till min kärlekspanel men har inte haft tid att svara på den, så tänkte att jag skulle ta tag i det nu!
 
"Hej ska snart in i ett långdistans förhållande med min partner. Hur gör ni för att få det att funka? Som det ser ut nu kommer vi vara isär 6 år behöver alla tips jag kan få. 
Kram"
 
Re; Hej! Alex och jag har haft långdistans nu i snart 2 år, och har minst 3 kvar i och med mina studier som börjar i höst. Första året var relativt lätt, såklart inte lätt eftersom vi var isär, men inte så svårt som man skulle kunnat tro. Andra året har varit betydligt svårare. Nyckeln är kommunikation. Det första året hade vi ett indirekt schema. Vi skypeade regelbundet, visste precis när vi kunde och skulle prata med varandra och det kändes väldigt tryggt. Han var hemma ofta och gjorde massa tid för att prata med mig. Andra året flyttade jag till Kina, vilket komplicerade saker extremt. I Kina var det svårt att få tag på wifi, och när det väl fanns fungerade det knappt. Dessutom var tidsskillnaden helt sjuk - SEXTON timmar. När jag gick och lade mig vid midnatt hade han inte ens vaknat samma dag. Och nu när jag är hemma i Sverige igen har Alex börjat jobba mer och åka på äventyr, och eftersom att han inte har en smart phone kan vi bara prata när han är hemma eller i skolan, med tillgång till dator/ipad och wifi. 
Så här kommer mina tips: Ha en rutin. Gör tid åt att prata med varandra så ofta som ni tycker att det behövs, och gör det gärna regelbundet. Det är verkligen en enorm trygghet att veta precis när man ska få prata med varann, så har man alltid något att längta efter. När ni väl ses, gör det mesta av det, gå all out!! och försök att inte lämna varandra utan att ha bestämt när ni ska träffas nästa gång. Igen, behöver man ha något att längta efter. Överraska varandra. Det har typ varit det bästa i mitt långdistansförhållande, gången då Alex överraskade mig till nyår och när jag åkte och överraskade honom i slutet av sommaren. Helt fantastisk upplevelse, lyckan går inte att jämföra. Glöm inte att finnas där för varandra. Eftersom att man inte har den fysiska aspeken längre blir det extra fokus på den mentala så man måste se till att värna om den. Det är inte alltid jättelätt. Det är så effortless att ignorera någon över sociala medier om man blir arg på denne, vilket verkligen inte är bra att göra, oavsett hur mycket man bråkar. Som sagt är ju det mentala allt man har. 
Det viktigaste att komma ihåg är att man bara ska börja långdistans om man verkligen har förtroende i både förhållandet och ens partner. Det kommer aldrig gå om ni inte litar på varandra, stöttar varandra och vill, mer än någonting, någonting annat, vara med varandra. 
 
Hoppas det hjälpte! Puss
 
 

» Svar på kommentar!

Re; Hej! Åh tack, vad glad jag blir! Och tvärtom, jag älskar att få hjälpa till och svara på frågor! Fråga gäärna på! :)
Okej, så ja, ryktena är helt sanna. Min pojkvän och jag fick absolut inte vara inne på varandras rum med stängd dörr, inte heller fick vi vara hemma hos varandra ensamma, dvs utan föräldrar. Och vi fick ABSOLUT inte sova över. De sista månaderna fick vi inte heller ha kroppskontakt, hemma hos mig iaf. Dvs inte ens hålla handen eller kramas. Japp. Min värdmamma tyckte att det gjorde henne obekväm att vi kramades så mycket, så det slutade med nolltolerans istället. Så ja, dejtande är extremt annorlunda i USA, jämförandes med Sverige. Det absolut jobbigaste var alla regler, att man aldrig riktigt kunde vara avslappnad eller behandlad som en vuxen. Trots att vi båda lixom var 18. Typ allt det jag precis skrev, och att man inte fick kyssas i skolan. Massa sånt. Amerikaner är generellt (enligt svenska mått) väldigt pryda, och som svensk var det en rejäl omställning. Det var så konstigt att folk blev sura om de såg ung kärlek. I Sverige prisas det ju! Kärlek är ju bäst, i alla dess former, eller va?
Sen när det kommer till själva dejtandet är det ju ganska stor skillnad på hur det går till i allmänhet; typ att i Sverige kan man "vara på g" eller bara "hänga" i flera månader innnan man blir officiella, medan i USA (i alla fall på tonåringnivå) blir folk typ skitförvånade om man inte är officiella inom en vecka efter att man börjat hänga/vara på g/kysst varandra/whatever. Haha, vi tog 3 veckor på oss och ingen fattade någonting. Sen beror det säkert jättemycket på var i USA man är osv, storstäder vs småstäder, allt sånt. Allt jag säger utgår ju ifrån en stad på 10,000 pers i CA.
 
Hoppas det duger som svar, om du har fler frågor, bara fråga på!!
 

» The Love Column: a guide to long distance relationships

As most of you probably know, I have a boyfriend. His name is Alex, he's perfect, we are super in love and oh yeah - he lives 5 000 miles away from me, on the other side of the Atlantic.
 
Obviously we are enduring the oh-so difficult long distance relationship. So how do we do it? What are the dos and don'ts?
 
First of all, I need to say that when we were first seperated, I had decided that we weren't going to long distance. Rather, we had decided to meet up again later in life. Yeah, that didn't exactly happen. After about two weeks of being apart and postponing the decision whether to try to work it out or end it right there we realized that we didn't want to risk breaking up without even having tried long distance. So, we started out in a sort of preporatory stage; just trying it out. And actually, it turned out not be as hard as we thought. So here we are. 6 months later, still going strong.
 
Don't let me fool you though - it does get hard at times. But what you need to keep in mind is if it's worth it. If you're even having the slightest second thoughts, I do suggest you don't. Long distance can be incredibly challenging and especially if you're not 100% sure of each other. If I weren't stone set on having Alex in my life for a long time to come, I would never have agreed to living like this. Because it does have it flaws. And here they are:
 
Why long distance sucks
- There is absolutely zero physical contact. Need I say more? No kisses, no hugs, no sleeping next to him/her, no spooning, nothing. All there is is images and voice.
- Technology fails all the time. I can't even count the times the camera isn't working on Skype, there's something wrong with the microphone, it won't connect, my computer's too slow or if the Internet is down. There's always something.
- Time difference. If you're lucky enough to live in the same time zone, cudos to you. How do you even spell that actually? I've never seen it written down. Kudos? Cudos? Coudos? Whatever. You probably know what I mean. If you on the other hand are as unlucky as I am to be seperate by an entire ocean and 9 hours from the person whom I love, things have a tendency of getting complicated. If we're lucky, we get to talk really early in the morning or really late at night.
- Fights over nothing. Oh they will happen - trust me. And you don't even get to have make-up sex.
- Leaving each other over and over again. This is the worst part. I start to cry everytime I'm at an airport now. Hashtag scarred for life
 
So why do I endure all of this? Well, obviously there are perks too. And here they are:
 
Why long distance is great
- Ever heard of the phrase "distance makes the heart grow fonder"? Well, it's true. I am so thankful for every tiny moment I get with my love when I finally do; i cherish it all so much more. You could say I'm less love-spoiled now.
- SURPRISE VISITS. This winter Alex came and surprised me here in Sweden. That was honestly the best thing I have ever experienced. Honestly, nothing beats that. It's amazing.
- Travel: whenever you actually do have the time to see each other, not only will you be soooo excited and be counting days, minutes, seconds, but you will also get to go back to that place where you met or to get to see his/her home. Travel is great and such a bonus.
- Time for other things. This one is important because now that your partner is nowhere close to where you are, you have the time to do whatever you want! You can focus on school or work, hang out with those friends you always say you're gonna see but never do, try that new hobby you always wanted to and so on. Without being alone you can now focus on yourself.
- Not letting go. Although everything is extended, you still get to be with the person you love. You get to talk to each other and appreciate each other in new ways.
 
I couldn't be happier with it. I mean of course I could, we could be living together but given the situation. I'm so happy I didn't have to leave it all behind as I left the States.
 
That was it for today.
Remember, the love column is always here for you and your questions!
 
 

» re; amanda & den äldre killen

 
Hej igen Amanda! Det var ju väldigt tråkigt att höra, men du kommer garanterat att hitta någon bättre som verkligen förtjänar dig, oroa dig inte. Det är så himla synd med sådana där killar, de som ska tro att de är så mycket bättre för att de är lite äldre och att det ska göra en sån jädra skillnad. Vet de inte att tjejer är 3 år före i mental utveckling?! Men jag är faktiskt glad för din skull att du nu slipper slösa mer tid på ett as som han. Och nu är du en erfarenhet rikare och starkare! Förstår att det är jobbigt, för så är det onekligen. Men! Du har bara gott framför dig, glöm inte det. :)
 
Kram på dig

» happy valentine's day

Happy Valentine's Day dear readers! One of my favorite valentine memories is actually non-romantic. A couple of years ago I was at home, I had a few hours between activities and I got an unexpected visit from my favorite Linda. She randomly showed up on my doorstep with a chocolate cupcake and made my entire day. It's like in Frozen, true friendship love beats purely romantic love anyday. That's why I'm so happy that my true love is also my best friend. Cheers to that, sweetie!
 
Anyway, this valentine's, I am alone. I could have made plans, I could have gone out, but I chose not to. And honestly, that's okay. And I'm okay with that. I love myself and this year I am my own valentine. Everybody should try that sometime. So cheers to that too!
 
Now have a GREAT Valentine's and please, tell me all about it in the comments! Love you all
 

» re; friendzone?

 
Hej! Till att börja med får du fråga dig själv vad situationen faktiskt är, är det så att ni båda är jätteintresserade och väldigt blyga eller har ni inbillat er det och faktiskt bara kanske är vänner? Det kan vara svårt att urskilja så det kan vara bra att ta en närmre titt. Även om det inte är någon som gör några "moves" på den andre brukar det finnas tecken. Det jag skulle börja med är att försöka ta reda på detta genom att prata - dvs var så öppen som möjligt och, även om du är jättenervös, försök intala dig själv att du inte är det. Sedan skulle jag börja flörta försiktigt och jobba mig upp, dvs börja med små, knappt märkbara gester som att uttrycka dig på specifika sätt, kanske "råka" röra vid hans arm osv - små steg. Något måste ju hända, eller hur? Om inte han gör någonting och du vill att något ska hända är det upp till dig att få någonting gjort. Om du till slut, efter allt flörtande till det börjar bli ganska uppenbart - men inte för mycket, tänk på att aldrig overdo it, lagom är key här - fortfarande inte känner någon respons och att ingenting märkvärdigt har hänt så skulle jag faktiskt bara vara ärlig och prata om det rakt ut. Jag är väl medveten om att det här inte alltid passar alla, det kan vara läskigt eller kännas obehagligt, obekvämt, men ibland är det faktiskt det bästa kortet man kan dra. Till exempel är detta super om man börjar bli trött på att försöka utan framsteg och vill kunna gå vidare till nästa stadie; oavsett om det är att släppa taget, vara vänner eller bli någonting mer. 
 
Hoppas det hjälpte någolunda och hoppas allt löser sig som du vill! Kram

» re; barkillen

 
Hej Leonora! Ofta är det så att killar inte tänker sig för med hur de agerar. Som tjej är det ganska vanligt att överanalysera små saker, att försöka tro att det finns en tanke bakom allt. Jag vet inte hur ofta Alex och jag har bråkat över att jag övertolkat något som han inte ens var medveten om att han hade gjort. Med andra ord är det mycket möjligt att han inte menade att vara off. Det finns många anledningar för en person att bete sig på ett speciellt sätt och det går trots allt inte att veta om man inte frågar. Jag säger inte att du ska fråga honom direkt upp och ner men vore jag du skulle jag skita i det och fortsätta flörta, och när du känner dig redo, make your move! Det finns inget som säger att du inte kan vara den första att göra något ordentligt åt saken. På så sätt händer det något; antingen blir det bra och då är allt löst, eller så skiter det sig men då löser det sig ju ändå och du kan gå vidare. Enligt mig är det bättre än att gå omkring och inte veta - men självklart måste du känna efter hur du känner.
 
Hoppas det här hjälpte någolunda och glöm inte att ta allt med en nypa salt och att allt inte alltid är anpassningsbart. Kram!

» re; the seductive colleague

 
Hej Elin! Först och främst behöver du tänka efter på ursäkterna han har gett dig och hur tidigt/sent du fått dem. Dvs är det verkligen något som kommer i vägen eller dissar han dig med mening?  Om det inte är så att du tycker själva flörtandet är härligt och vill snabba på saker och ting lite grann skulle jag, om jag vore i din sits, ta tag i saken ordentligt och verkligen visa intresse. Nästa gång ni ses på jobbet fråga om ni kan gå ut på en drink, lunch, middag, ja whatever. Visa vad du vill och flörta i verkligheten också, inte bara på sms! Våga ta plats och visa framfötterna! Självklart kan du stanna i smsflörtstadiet ett ganska bra tag till, men om du vill att något ska hända tycker jag att du ska se det som att det är upp till dig! Du kan ju alltid vänta på att han ska ta första steget meeeen...
http://www.quickmeme.com/img/52/52eb9a989c425a14620758e8226dcda88147dee57f169854251df6bebedac069.jpg
... to take the first step!
 
Hoppas allt går bra :)
 
Kram

» att ha ett långdistansförhållande

 
Hej! Självklart kan jag berätta mer om vårt distansförhållande. Innan vi bestämde att vi skulle ha långdistans var jag faktiskt helt och hållet emot det - jag trodde inte det minsta att ett förhållande på distans skulle kunna fungera på riktigt. Men så fort vi började känndes det heeelt rätt. Under hösten skypeade vi två gånger om dagen, varje morgon och varje kväll. Pga tidsskillnaden vaknar Alex när klockan är ca 15-16 här, och om jag vaknar tidigt och han är uppe sent kan vi prata då också. Nu har han ju dock sitt brandmansjobb och fler kurser på college så har inte riktigt samma tid. Vi chattar varje dag men skypear ungefär 1 gång om dagen eller varannan dag. Vi tar allt på känn, ibland vaknar vi mitt i natten och så skriver vi och frågar om det passar att skypea och och då gör vi det.
Och om det är svårt med tillit? Alltså jag vet inte ens hur jag ska svara på den här frågan för det finns inte ens i Alex och min värld. Vi har kommit så pass långt i vår relation att vi är nästan som en. Någon annan skulle aldrig finnas på kartan. Jag skulle aldrig ens få för mig att oroa mig för vad finns det att oroa sig över? Absolut ingenting. När det är äkta kärlek vet man.
Distans passar faktiskt perfekt för oss just nu. Vi är båda så upptagna om dagarna och behöver fokusera på vårt eget att vi ändå inte skulle ha tid nog att vara med varandra.
 
Kram!
 
 

» tips på alla hjärtans dag present till pojkvän

 
Hej! Ojojoj du, där finns det allt många. Det jag helst vill tipsa om är att göra någonting själv, dvs skapa någonting, var kreativ! På så sätt visar du med tid och energi (för att inte nämna den vackra produkten!!) hur mycket du älskar honom. Några exempel (vissa har jag faktiskt gjort! & som både är kul och billiga!);
- Spela in en låt, kanske er låt? - om du kan sjunga eller spela något instrument, eller varför inte om du inte kan ändå?? sjung falskt for all you care, det är ändå tanken som räknas!
- Ta en kortlek och skriv en sak du älskar om honom på varje kort. Bind ihop och skriv 52 saker jag älskar om dig på framsidan (52 veckor = 1 år, passar egentligen bättre som ettårspresent men ändå)
- Gör ett allmänt litet häfte eller en liten bok eller en burk med lappar där du skriver ner olika anledningar till att du älskar honom eller vad som gör just honom speciell.
- Förbered en överraskning, typ en skattjakt eller ett upptappat bubbelbad med tända ljus och rosor.
- Gör ett armband med era initialer i
- Göm små lappar i hela hans hus/rum/lägenhet med gulliga ord/meddelanden
Det viktiga är att det är personligt, tänk efter på någonting som är speciellt med ert förhållande eller honom eller dig, jag lovar att du kommer hitta något du kan använda! Älskar du katter? Köp en liten katt som håller ett hjärta, rita en katt som jamar i ruvv u, vad som helst haha! Det spelar inte så himla stor roll vad det är, men själva tanken bakom - så tycker jag i alla fall. Du kan ju alltid också bara köpa något riktigt fint som en ny klocka eller manschettknappar (hur tusan stavas det) och go safe, men jag älskar att vara personlig och påhittig och du frågade ju trots allt mig hehe.
 
Underskatta inte kraften av något hemgjort, eller kraften i att bara berätta för honom hur du känner!
 
När det kommer till mat, herregud det här är inte min starka sida. Jag skulle säga gör någonting du vet att han älskar. Oavsett om det är hämtmat eller en trerätters asavancerad måltid. Gör något du är bekväm med men våga gärna att testa dina gränser lite grann. En spikad efterrätt är iof chokladfondue med bär att doppa.... :) äldigt mysigt och romantiskt.
 
Hoppas det här hjälpte kanske lite grann i alla fall och att vad du nu gör blir bra! Berätta gärna om du använde dig av något jag sa som inspiration :)
 
Kram
 
 

Ps. behöver du mer inspiration kan jag tipsa dig om att söka på Pintrest. Allt finns där !

» re; raggningstips till anonym

 
 
Hej Anonym! Haha, man tackar, man tackar, och det kanske jag väl får ta och hålla med om, i och med att Alex är världens bästa. (puss bby i know you're reading this)
När det kommer till raggningstips har jag faktiskt svarat på det här förut, men självklart drar jag det igen! 
Först och främst och absolut viktigast är att vara självsäker. Har du inte det, så kan du lika gärna låtsas. Folk brukar inte märka skillnad. Sen handlar det väldigt mycket om att läsa av situationer; det är viktigt att komma ihåg att livet är inte en film och samma raggningsstil kommer inte funka på alla (det kan för övrigt bero på en hel del och så lite som till exempel vilken dag det är eller var raggningsoffret kommer ifrån). Det skiljer alltså väldigt, vädligt mycket på vad som funkar och inte. Just Alex fångade mitt intresse med cheesy lines följt av ärlighet och att han visade framfötterna.
Men om jag ska göra det lite konkret utöver självsäkerheten och ge dig lite tips kan jag ju säga att komplimanger oftast inte är fel. Att framstå som framgångsrik eller mystisk kan också fungera. Visa intresse och se till att hen fattar - det är viktigt. Till vilken grad får du avgöra själv. Och sist men inte minst: våga mer. Om du tvekar, gör inte det - för vad är det värsta som kan hända? Att du får nobben? Shake it off & better luck next time! (ju mer man övar, desto bättre blir man, som med allt)
 
Hoppas det här hjälpte någolunda och glöm inte att ta allt med en nypa salt och att allt inte alltid är anpassningsbart. Kram!
 
https://cdn1.cdnme.se/951568/6-3/dsc_5074_52ffae412a6b2236f3e179c5.jpg
Alla hjärtans dag för snart exakt ett år sen!

» re; kärlekstips till hanna

 
 
Hej Hanna! Det första man måste inse när det kommer till ens första seriösa förhållande är att, hur mycket man än vill, går det inte att tvinga fram. Man kan inte tvinga fram känslor och när du träffar den rätta (inte the one nödvändigtvis men den rätta att starta ett riktigt förhållande med just nu) kommer du veta. Försök alltså inte leta efter känslor som inte finns där. 
 
Min största tips är att sluta leta. Enligt min egen erfarenhet och ett flertal vänners kommer de man faller för när man som minst anar det, lika så är det som att leta på en sopptipp när man faktiskt letar; man hittar inget. 
 
Men bara för att man inte letar betyder inte det att man inte kan dejta! Det är jättebra att du gör det, men det låter lite på dig som att du skulle behöva en utmaning. Eller att du behöver ge dem lite mer av en chans. Det behöver trots allt inte vara något dåligt att du kan få dem lätt, för har du någonsin fortsatt prova efter att du känt så? Man kan bli förvånad över hur fort känslor kan ändras och hur man kan upptäcka nya känslor man inte hade någon aning om fanns. Alltså, vidga dina vyer, ha lite tålamod och försök att lära känna pojkarna innan du ger dem nobben!
 
Funkar det fortfarande inte så har du bara inte träffat någon som du klickar bra nog med än. Inget fel med det, håll ut bara! Så vitt du vet kan han alltid stå och vänta kring nästa hörn. ;)
 
Hoppas det här hjälpte någolunda och glöm inte att ta allt med en nypa salt och att allt inte alltid är anpassningsbart. Kram! 

» The Love Column

Hej alla fina läsare! Igår kom jag på en alldeles jätterolig ny idé till bloggen - jag ska starta en kärlekskategori. Eftersom att jag nu på senaste tid börjat få väldigt mycket frågor om allt mellan tips på romantiska gester till hjälp i ens förhållande och att jag trots allt varit med om en hel del och väldigt ofta är på båda sidor av romanitiska gester tänkte jag att jag ska börja blogga ordentligt om detta.
 
Så passa på, fråga huuur mycket ni vill, för jag ska se till att svara på allt! Det kan vara allt från pojk/flickvänshjälp till raggningstips till presentidéer. 
 
Hoppas ni är lika taggade som jag, för nu kör vi!
 
alla hjärtans dag 2014