» Hejdå Lola

 Igår lämnade min älskade Lola oss. Hon blev 10 år gammal och levde ett långt, fint kaninliv. 
 
Jag kommer aldrig glömma när jag valde ut henne på Botanique (motsvarande Plantagen) i Frankrike och köpte henne för egna pengar, 59€ kostade hon. Värd varje cent. Hon var min egna lilla sötnos.
 
Hon var så liten och söt, så liten att hon kunde sitta i min han, och jag var 12 och jätteliten, jag med.
 
Första bilden jag tog på henne, med min gamla Sony Ericsson flip phone.
 
 
Hon bodde med oss det sista året i Frankrike, och sen flyttade vi alla hem till Sverige igen. Lola hängde med till Djursholm, vidare till Drottninggatan, Scheelegatan, Norr Mälarstrand och till sist Bromma, där vi bor nu.
 
Hon skulle ha flyttat med mig till Lund i höst. Mitt hjärta brister när jag tänker på att det inte kommer bli så.
 
Lola sprang alltid fritt i våra bostäder. Det fungerade jättebra eftersom att hon var vältränad - gick bara på toa i sin bur och bet aldrig på sladdar. När jag kom hem från skolan brukade hon sitta vid dörren och vänta på mig. Annars satt hon i soffan och myste. Det var hennes favoritställe.
 
När Lola var liten sprang hon in i en vägg och fick underbett. Hon såg alltid lite rolig ut när tänderna växte ut men det var ingen fara så länge man klippte dem med jämna mellanrum. Hon var lika söt för det.
 
Lola var älskad av alla. Det fanns ingen hon inte charmade. Hon hade så otroligt mycket personlighet, hon var verkligen mer än bara en kanin. Hon var mitt allt. 
 
Jag grät hela dagen igår. Mitt hjärta har brustit i tusen bitar, det känns som att jag släpar omkring på ett stort, svart hål som aldrig kommer försvinna. Jag saknar dig så mycket att jag spricker, jag skulle göra vad som helst för att få dig tillbaka och jag hoppas innerligt att du skuttar fridfullt i kaninhimlen. Du betydde hela världen för mig och jag kommer aldrig glömma dig, Lola, min älskade kanin, sidekick, bästa vän.
 
 



Lämna en kommentar!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-mail:

URL/Din blogg:

Kommentar:

Trackback